Vår Lillemor dog i går kväll, 8½ månad gammal!!
Hon har inte varit sjuk, hon var precis som vanligt i går. Go och glad och förbannad på Majken. Efter kvällsmaten så började hon må illa, hon kväljde sig ibland men det kom inget. Jag kände efter så hon inte hade nåt i halsen. Till slut så verkade det som att det gick över, hon la sig bredvid mig i soffan och somnade. Efter ett tag så gick hon, jag tittade på henne och nu hade kväljningarna upphört. Kl 23 skulle Dan gå upp och nattkissa Izabella, då kommer han in till mig alldeles vit i ansiktet och säger "hon är borta, hon är borta". Då hade Lillemor lagt sig på Majkens sovplats och dött där!! Söta, snälla vackra Lillemor, hur kan man dö när man är knappt 9 mån??? Jag fattar inget, från att vara helt frisk, busat, ätit och lekt till att dö nån timma senare.
Min snälla syster ringde djursjukhuset så vi har lämnat henne där. Dom skickar Lillemor till Uppsala för obduktion. Vi skulle få svar om ca 3 veckor. Men jag blir ju livrädd när det blir såhär. Självförebråelserna är enorma; har jag missat nåt, har jag gjort nåt fel?? I dag bara tjuter jag och undrar hur man skall våga fortsätta!
När vi åkte hem från djursjukhuset så tänkte jag skräckslaget på om jag får läsa i någons blogg att "jaja så går det när man gör si och så". Snälla alla som har åsikter om andras avelsarbete; Låt oss vara snälla mot varandra.. det gör så jäkla ont ändå!
När jag körde flickorna till skolan så sa Izabella 8 år när hon klev ur bilen. "Pussa Lillemor farväl från mig och säg att hon skall ha det jättekul i hundhimlen"
Fy, fy fy va jag mår skit
Kram