I går ringde veterinären och obduktionen på Lillemor var redan klar.

Lillemor dog av brustet diafragmabråck. Tydligen hade hon fötts med ett litet bråck på diafragman, detta tänjdes ut efterhand som hon växte och nu hade det brustit. Det var ett stort hål sa hon för Lillemor hade maginnehållet uppe i bröstkorgen.

Jag hade ju 1000 frågor förståss och just vid såna här tillfällen har inte min hjärna och hjärta någon kontakt alls.

Ärftligt = Nej det är en missbildning. Jag frågade om jag på något sätt kunde ha sett något och hon svarade; Nej, för att upptäcka detta så måste man röntga och det gör man inte på en hund som verkar vara fullt frisk. Sen var det alla dessa funderingar om hon led osv. Men tydligen så går detta oerhört fort när bråcket brister.

Sen frågade jag nåt som jag tycker är lite pinsamt men blev lite nojjig efter det som hände:

Leo har nyst ett par gånger i dag, är det farligt!!!!! Ja men ni hör ju att förnuft och känslor inte samarbetar ett dugg. Jag fick så vänliga  svar att han kunde ha lite damm i näsan eller vara lite snuvig. Då måste det ju vara snuva för damm!!! Här???

Nu vill jag inte prata om detta något mer, det gör ont. Jag vill bädda in henne i mitt hjärta och vänta på att hon kommer tillbaka. Jag är helt övertygad om att jag kommer att känna igen henne i någon annan hund.

Än en gång vill jag tacka Er ALLA för alla tröstande, vänliga mail, kommentarer i dagboken och telefonsamtal. Det har varit guld värt och gjort gott i hjärtat. 

Många kramar till Er