Jag läser ibland på hemsidor och bloggar hur underbart det är att vara uppfödare. Det låter så idylliskt och enkelt. Här är det allt annat än idylliskt just nu och inte tycker jag det är speciellt underbart heller!!

Men suck...det är troligtvis jag som har det helt fel. När vardagen är som vanligt så fungerar det alldeles utmärkt att ha alla hundar runt fötterna. "Problemen" börjar när nån av tikarna löper! Just nu höglöper Elwira och paras med Dylan. Molly har just börjat löpa och rider på allt som rör sig. Bobby är lååångt ner på stegen så han försöker sätta på Ella som inte alls löper. Detta är ju inte populärt och allt som oftast så får han sig en riktig tillsägning av gunstiga damen. Nisse ägnar större delen av dagen till att lurpassa på om möjligheten finns att Dylan inte vill para sig så att han får komma till istället. Därutöver så lyfter han på benet och markerar in revir :-((. Skvättskydd på!!! Dylan ylar dygnet runt, Elwira jämrar sig konstant eftersom hon minsann inte vill vara instängd i nåt annat rum. Vi har ju avdelat huset med grindar. Vad är det som är så underbart med detta?? Inget! Men till midsommar när det förhoppningsvis kommer en vacker liten tik till mig så har jag glömt alltihopa :-))

Önskar er alla en trevlig Valborg!!!