Vi är 5 syskon, 3 av oss håller på med avel och uppfödning. Den 4:de och äldsta i syskonkaran är en bror som har ett brinnande jaktintresse och har därför bara jakthundar. Han vill inte ha uppfödning men ställer gärna ut och säger att han mer än gärna kan agera "hallick" till sin dunkerstövare bara den har blivit Champion.

Jag undrar varifrån 4 av 5 har fått ett sådant engagemang. En sak är säker...det är inte genetiskt. Vår mor var inte så förtjust i hundar och allt hår som följde med dom och vår far som också var jaktintresserad såg hundarna bara som ett komplement till jakten. Dög dom inte till det så tog han dom bakom ladugården och sköt dom.

Jag avskyr detta synsätt och jag mår illa bara jag tänker på att nån kan vara så kall och respektlös. "Nu har du gjort ditt, jag har ingen användning för dig längre, nåt värdigt avslut tänker jag inte kosta på dig för du är ju bara en hund"

Man har hundarna runt fötterna i 10 - 12 år, dom ger och ger och den dan dom inte orkar ge mer så får dom ett skott i nacken. Fy va vidrigt. Jag ärvde kanske många andra dåliga gener men tack och lov så slapp jag denna!

Jag säger GRATTIS till min gamla bror och hans Rex som blev BIR & BIS trots att han bara är 1 år. Bra jobbat!!

Ha en sköööön dag!!