Ibland när jag känner på ett visst sätt så "fastnar jag i tanken" och då blir det lite bättre när jag har skrivit ner det. Det som kändes stort och dramatiskt kanske bara är en liten bagatell.

Egentligen har jag samlat på mig en massa negativt hela våren. Allt har gått i ett fasligt tempo med BUP, SOC, skolor, Lillemor och till det allt annat. Jag har liksom inte riktigt haft tid att stanna upp och sortera. Nu har jag i stället fått ett riktigt "takras".

Jag sitter och tänker på ALLT, vänder och vrider, ömsom ledsen och ömsom förbannad. En klok person sa till mig när jag började min avel att "du måste lära dig spelet". JAG VILL INTE!!!  Jag vill vara en snäll och hjälpsam person som känner både glädje och sorg tillsammans med andra. Jag är ingen taktiker, jag vill inte vara någon som "lurar i vassen" för att slå till när det gynnar mig. Jag blir oerhört ledsen när någon som jag ansett vara en god vän och som jag anförtrott mina tankar och ideer till "säljer mig billigt". Jag vill heller inte vara en sån där bra-att-ha-vän som man plockar fram vid användbara situationer. Det gör så förbaskat ont...även på mig!! Hundarna och mina hundvänner har varit mitt andningshål, det som gett mig energi. Jag har varit som ett barn på julafton inför varje utställning för spänningen och den sociala samvaron runt ringen.

När mammor skär sig, blir LPT ´ade, hur förklarar man för en 8 åring, när tjejen gallskriker på skolavslutningen när mamma kommer för hon vill inte bli mobbad och mamma som älskar sin dotter gråter stilla. Anna har ju sin autism och behöver sitt. Så ser vår vardag ut!!

 Jag behöver hundvärlden och alla hundmänniskor. På nåt sätt så är det Dans och min respirator. Därför har jag valt att blunda för spelet. Jag har valt mina hundar utifrån mitt avelstänk och inte utifrån nån strategi och jag står för varenda en av dom. Nån får underbett och nån blir för smal och liten, nån är jättestor men jag lär mig något nytt varje dag och jag älskar dom alla innerligt.

Jag behöver reda ut det garnnystan jag har i huvudet. Läka lite sår och ta mig upp ur "offerträsket". Det finns såå många människor som är snälla och som vill en väl, varför skall då dom som gör en illa bli dom som sänker en. Dom är ju så få i jämförelse med alla dom rara. 

Jag hoppar över Tvååker och kommer tillbaka utvilad och med massor av planer till Köping :-)

LYCKA TILL ALLA SOM SKA DIT!!