När jag tänker på allt som kan gå fel i aveln blir jag alldeles gråtmild. Man hör att valpar dör, hela kullar dör och mammor blir så sjuka att dom inte kan njuta av sina små. Deras uppfödare har givetvis också planerat, väntat och hoppats. Åhh, va hemskt. Så fort lyckan vänds till sorg.

Än så länge har jag varit förskonad från såna här hemskheter, men jag vet att en dag är det min tur. Men snälla, snälla inte än!!

När jag tittar på mina små så får jag kolsyra i hjärtat, det bubblar. Stellas valpar är en dryg vecka nu. Tjocka och goa ligger dom i ”sina veck” i täcket och njuter. Jag pussar på dom mååånga gånger om dagen och dom doftar varm bebis

Det snurrar lite tankar kring valpköpare också. Som när dom ringer alldeles fnittrig av glädje över att ”deras” valp är född, ja då känner jag att det blir så rätt. Det är dom som jag vill sälja mina små till. Andra vill ha den perfekta valpen där jag nästan skall garantera att det blir en champion och detta kan jag ju omöjligt göra då jag inte säljer champions utan små gulliga hundvalpar :-)

Det är ju inte kylskåp jag säljer där man vet exakt vad man får. Mina valpar blir inte bättre än så här och i mina ögon så betyder det goa – underbara - fina. Jag säljer mina valpar som sällskap/familjemedlemmar  och om dom blir en stjärna i utställningsringen  och aveln så får man se det som en bonus!!

Jag är bara så oändligt tacksam att det inte var min tur denna gången heller.

Kram tills nästa gång