....tänk vad jag tjatade om att få köpa denna hund!!!! Jag började i okt 08 med att fråga om jag fick köpa honom. Det skulle jag inte få utan OM Peter ev skulle släppa honom så var det som delägare. Jag frågade och tjatade "har du bestämt dig än" så fort jag fick en chans. I april 09 så fick jag äntligen hämta denna vackra gosse. Jag var så stolt, så stolt. Jag trodde hjärtat skulle sprängas i bröstet på mig. Åh jag tycker han är så fin och behaglig.

Vi lever ju lite olika "hundliv" Peter och jag :-)). Han har ultraordning hos sig medans mina lever i en "happy family" miljö. Det är inte alltid så jädra happy kan jag tala om... dom är fruktansvärt billiga emellanåt.

När jag hämtade Dylan (Vouges Dramatic) var han lika välskött som alla andra Vougeshundar. Lång blank päls, långa öron och doftade ljuvligt.

Efter 1 mån här så såg han inte alls ut så längre :-)). Då hade han sprungit i skogen med grankvistar och kottar lite överallt. Hu..tänkte jag många gånger...tänk om Peter såg hur du ser ut.

Jag har tänkt så många gånger på vilken fantastisk hund han är. Han var ju 2½ år när han kom in i denna värld som är så annorlunda mot den trygga han var van. Först var han väldigt reserverad, trodde nog att han skulle behöva försvara sig. Han var aldrig dum eller sur, bara fundersam och reserverad. Men succesivt vande han sig vid vårt sätt att leva. Han är "mammas" lilla pojke, skall alltid med när jag åker någonstans. Leker med alla, tillrättavisar dom små när det behövs. Är en naturlig flockledare utan att vara dum. Han är mjuk och vänlig med stora runda ögon och fast blick. Jag är så kär i honom och "livrädd" för att Peter skall säga..... nu kan han komma och bo hos mig ett tag. Men då skall jag svara att "då får du ta med mig också"...det avskräcker nog så mycket att han avstår :-)).

Så fin var han när jag hämtade honom!!!

KÄRLEK!!!!

Dylan i Lindas knä...VILL med ut!!

Många kandidater till en jul-puss

Ha en skön lördag